Idag har jag haft en trevlig familj här och kollar på mina gamla tanter. Eller ja, pigga tanter... men ändå tanter. För den senaste tiden så har det varit mer ett Pensionat Vouges här hemma än kennel Vouges. Medelåldern är hög här hemma vill jag lova, bara en massa underbara gamlingar och hundar som jag "pensionerat" som jag på något sätt har så himla svårt att skiljas ifrån.
Men en och annan har ju faktiskt redan flyttat och fått fantastiska hem. Bland annat "Lotta" och "Sara", kanske är man ego som inte vill släppa dem. Men det är det någon slags ångest som kommer. Jag vet inte, men åh så himla svårt. Jag vet ju att de får det bra, jag skulle aldrig släppa dem annars. Vet också att de kommer bli älskade som vilken familjemedlem som helst. Jag måste lära mig detta, men det är tufft. De är ju fortfarande så pigga, friska och alerta trots att de varken skall ha mer valpar eller ställas ut. Och för att sånt är klart så behöver man ju inte ens vara gammal.....
Antalet hundar här hemma har också minskat, vilket faktiskt var ett av mina mål inför framtiden. Huvudsaken är inte att få ner antalet snabbast, fortast eller kvickast. Huvudsaken är att allt blir bra. Att de får en familj eller en husse, matte som älskar dem lika mycket eller mer än jag. - Då är jag nöjd, för det är de verkligen värda. För känns det inte bra så får de stanna, och det mer än gärna.
Nu börjar det också bli "lite" fart på valpköpare på valparna. Fast jättelätt att sälja Cavaliervalpar är det inte längre, inte som det en gång har varit. - Undrar varför? Får fler förfrågningar på Japanese Chins.... Men i morgon kommer i alla fall en familj och tittar på Cavaliervalpar, och samma gäller där som för mina gamla tanter... :D
- Nä, nu ere natten för mig..... Natti!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar