ÖGA MOT ÖGA!

Killen eller om det nu var killarna, för jag fick för mig att de var två. Men den jag säkert såg var en kille klädd i rött och svart. Han hade en munkjacka på sig med luvan på huvudet precis som jag på bilden. Fast, den förvånade blicken jag har på bilden hade vi nog båda två, lika orakade var vi också!!

Jag var ju inte beredd på att hitta en okänd människa i mitt kök och han var nog inte beredd på att jag var hemma heller. I några sekunder så stod vi nästan där - Öga mot öga. Mycket olustigt och otrevligt, och man blir så chockad så att beskriva honom för Polisen var inte lätt. Jag såg honom klart och tydligt men kommer ändå inte ihåg vad jag riktig såg. Varför skall det finnas idioter som vill ha andras saker. Varför kan man inte få ha sina saker ifred. Detta som hände idag har varit lite av en mardröm för mig. Att vakna och höra att det är nån annan i huset ...

När Per är ute och reser så brukar jag inte skriva nånstans att jag är själv hemma. Allt för att låtsas att jag inte är själv. Mest för det som hände för ca 2 år sedan då vi hade en hotbild över oss om att jag av nån konstig anledning skulle bli kidnappad. Jag vet inte om ni kommer ihåg den storyn men då var jag också själv hemma när Poliserna stormade huset, för Per var då på mässa i Stockholm. Vilket jag då hade skrivit om både i bloggen och på Facebook.

Samtidigt som man blir först rädd så blir man mer förbannad efteråt. Varför skall det behöva vara såhär. Polisen berättade för mig att det just nu pågår en massa inbrott i och runt Kungsbacka. De var väldigt snabbt på plats och det kändes både tryggt och skönt att, ringer man så är de snabbt här. De var duktiga och erbjöd mig en massa saker som brottsoffer hjälp mm. Men jag tackade snällt och sa att jag ringer om jag känner att jag behöver det.

De kom tre bilar och den ena bilen hade hundar med sig som spårade upp hur de hade gått och flytt. Tyvärr så slutade spåren vid infarten till vår väg. Så de måste ha haft en bil där. Men de tog fotavtryck både inne och ute. De hade även trampat på ett vitt nytt A4 papper så tjuvarna servade Polisen ganska bra. Känns inte som om de var några proffs precis.

Dum som jag var så ringde jag Per först. Han var också snabbt hemma eftesom det bara är ca 5 minuter eller nått till Freeport. Men man tänker ju inte riktigt klart när sånt här händer. Man har ju inte övat in detta precis. Man förväntar ju inte sig att sånt här ens kan hända. Men man vet att det händer, men då bara andra. Så kanske skulle man vara lite mer förberedd på saker och ting och då veta vad man skall göra och inte. Allt kan ju faktiskt hända, det behöver ju inte bara vara inbrott det kan ju börja brinna eller vad som helst. Nästan så att man behöver göra en krisplan!!

En livvakt kanske vore på sin plats. Polisen sa att larm är bra, och vi har larm. Men det stoppar dem tyvärr inte. Så vad skall man göra om man vill vara i fred och också få ha sina saker ifred? Läskigt att vara med om detta med samtidigt så jävla skönt att de misslyckades och inte fick med sig något. Både min iPhone, iPad och dator låg på köksön och var nästan som serverat på ett silverfat - Jävla Loosers säger jag bara.... Hahahaha...

Fast nått jag har börjat fundera på nu är. - Var de ute efter värdesäker eller kanske mina hundar? Det är ju mycket hundtjuvar i rörelse nuförtiden också. Jag får försöka släppa detta nu och istället fundera på vad vi kan göra för att göra de både jobbigare och besvärligare om de mot förmodan funderar på att komma tillbaka. Ingen idé att gå omkring och vara rädd och orolig. Kanske lätt att säga men man måste ju kunna få leva fritt och som man vill i sitt egna hem, eller hur?

Tack till ALLA som både ringt och skickat mess, det känns skönt att ni också finns där nånstans! Jag har nu druckit en massa kaffe och känner mig ändå ganska lugn. Men om vi säger såhär, jag har inte fått gjort så värst mycket idag!! ;-)