För något år sedan eller nått, hade vi en orm alldeles
intill huset. Kändes då väldigt obehagligt då jag har orm fobi. Fast Per är nog
snäppet värre, han kan inte ens se dem på TV.
Nu när jag satt på altanen och slappade i skuggan under ett
parasoll så ser jag den jäkeln igen komma slingrandes upp på vår trappa. Måste
vara samma ser likadan ut, samma allt. Fast kanske har den blivit ändå lite
större nu när jag tittar på bilden!!
 |
| Bilden på ormen från förra gången!! |
Rusade in för att hämta min iPhone och skulle fota. Men man ser
den ju inte på bilden då jag inte vågade gå nära. Rusar in igen för att hämta
en riktig kamera. Men faan, den stod på ”on” så batteriet var slut. Har lagt
det på laddning om den kommer fram igen. För nu ser jag den inte längre. Det är
nästan mera obehagligt att inte veta var den är, vet ju att den är här
någonstans!!
Den slingrade sig in i rabatten och buskarna som vi har
intill huset. Jag ser den försvinna och lite längre bort kommer en groda ut
hoppandes i panik och vad händer då? Jo, äckligaste skatan i stan anfaller och
försöker ta grodan. Den kämpar emot som bara satan och faktiskt ger sig ifrån
pipande ljud. Jag visste inte att grodor kunde pipa, bara ”kvakka”!! Puh… den
klarade sig och skatan gav upp!!
Hamnade i värsta ”Mitt i naturen” helt utan att jag valt
det. Hatar att se djur som dödar andra djur. Fast jag vet att de måste, för att
själva överleva. Lite djungelslag, men det vill inte ha på min altan.
MAJ GAAD, alvarligt… måste den vara just här. Måste den vara
här och snoka. Kan den inte bara dra till skogen där den hör hemma. Så låter
jag skogen vara – deal?
Obehagligt att ha ormar så nära. Speciellt när hundarna
springer ut och in precis som de vill. Denna ormen är inte liten heller. Ingen Anaconda
kanske men ändå stor. Det är ingen liten kopparorm i alla fall. Kolsvart och
äckliga ögon som bara stirrar på mig.
Vad kan man göra? Hur
blir man av med ormar utan att döda dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar