fredag 2 september 2011

VEM BESTÄMMER, - EGENTLIGEN?

Så här på fredags förmiddagen så sitter jag med mitt kaffe och funderar på vem som bestämmer över mina hundar egentligen!?

Jag har förstått att mina hundar bestämmer över mig. För de får alltid som de vill och får de inte det så gör de som de vill ändå. Men jag försöker styra lilla ”Cattis & Co”. Så gott det går!

Nu är inte ”Cattis” någon jobbig liten hund, Nä, hon är hur enkel och gullig som helst. Hon är inte så gammal ännu men hon beter sig som om hon vore en äldre och klok gammal hund. Hon har många ögon på sig. Gör hon något bus så kommer någon av de andra och ”tjallar” direkt. Eller så märker man att det är något på gång då det blir så där mystiskt tyst.

” -Jag ser dig! ”

Att ha ögon på sig är ju då bra. För då kan jag tillrättavisa lilla ”Cattis” om hon gör fel. Men om jag får ögonen på mig så kan det för all del också vara bra men ibland känns det inte som om det är jag som bestämmer över mina hundar. Det är någon annan, då undrar jag vem?

Det spekuleras i vilka jag skall para i framtiden och då givetvis med vem. Det skall också gärna diskuteras om hur många jag skall para. Det stannar ju inte där utan det skall ju också räknas ut hur många valpar det då kan tänkas bli. 1+1=2 x 5 = ? Och hur skall jag bli av med alla och hur många jag tänker spara. Vem tänker jag säja till och kommer jag kanske sälja någon utomlands.

Andra stunden så lägger sig ”folk” i vilka hundar jag ställer ut. Hur många jag ställer ut på varje utställning och vilka utställningar jag skall på. Det funderas också på hur mycket pengar jag lägger ut på mina hundar och deras utställningar. Hur har jag råd??

Det funderas på hur många hundar jag har. Kari och jag kom på häromdagen att från och med nu så kommer vi båda att säga – 12! Förstår inte riktigt detta intresse. Mina hundar har det toppen – Hur mår dina?

Det funderas också på om jag skall annonsera i diverse hund tidningar eller inte. Vem skall vara med i annonsen och hur många sidor kommer jag att ha.

Givetvis så kollas hunddatan, mest för att se om jag har några giltiga intyg på mina hundar eller inte. Saknas något, ja… då skall det återigen spekuleras om hunden i fråga inte är OK eller vad det är som gör att det inte finns några intyg.

Sedan har vi detta med mina hanhundar. Lånar jag ut dem eller inte. Om jag gör det, vem får då låna? Om vi säger så här, det går ju inte låna dem om man inte frågar. Eller hur? Det kan till och med diskuteras om en tikägare kommer hit och parar, skall jag då ha valparna här. Blir det då min kull - ÖH??

Varför säljer jag hund till den eller den. Hur kan jag låna ut min hane till dem och deras tik?
Det på något sätt även bestäms vilka av mina hundar som skall gå i avel och inte. De vet mer om mina hundar och bakomvarande linjer än jag själv. Vilka som t.ex. är dominanta black&tans och inte!

Japanese Chin vs. Cavalier King Charles Spaniel. Varför ställer jag bara ut Japaneser och inte mina Cavalierer i år. Ska jag då sluta med Cavalierer? Om jag nu mot all förmodan skulle sluta skall jag då sälja dem, till vem?

Detta bara fortsätter om och om igen. Jag vet att jag inte är ensam om att ha ögonen på mig men vem bestämmer över mina hundar, - egentligen?

Jag vill här och nu berätta att det är faktiskt jag som bestämmer över mina hundar (även om de tror att de bestämmer över mig) jag tar intyg när jag har lust för det. Jag tar med mig de hundar jag vill på utställningar och givetvis bestämmer jag hur många jag tar med mig. Det är min plånbok jag använder och inte din. Och jag parar mina hundar när jag vill och med vem jag vill och jag lovar att hålla mig till de regler som finns. Don’t worry!

Känner jag att jag vill ha en annons i någon hundblaska, ja då skickar jag in en sådan.

Jag har aldrig riktigt förstått hur människor kan ha så mycket tid över så att de behöver hålla koll på fler än sig själva. Jag har heller aldrig riktigt förstått vad det är som gör att just DU känner att du har någon sorts plikt att hålla koll på mig eller andra. Detta underbara fenomen inom hundvärlden drabbar givetvis inte bara mig. Jag vet att många med mig ibland känner glödande ögon i ryggen. Vem har utsett dig till att vara min/vår mamma?

Det roliga i det hela är att många av dessa ögon inte gör ett skit av detta själva. Kanske är det dags att se om sitt eget hus istället för mitt!? Jag får väl kanske tacka för er omtanke. Men snälla ”Hoppa av min rygg”, låt mig sköta mitt . Allt blir lättare för både dig och mig. Du får ju inte direkt någon lön för allt det jobb du lägger ner på att hålla koll på mig eller andra.

- Nog om detta!! Ni hör säkert själva hur löjligt allt låter.

Idag är det fredag, och då brukar jag stå och bada och föna hundar. Idag skall jag inte bada en enda då vi skall vara hemma i helgen. Så himla skönt….

Har en del att göra hemma i helgen, men det skall faktiskt bli riktigt mysigt. Lurade med mig Per till IKEA igår, så nu är allt inhandlat så att vi kan stuva undan och fixa till det som har blivit liggandes.

Hoppas ni alla får en trevlig helg och ett härligt fredags mys ikväll!! ;-)



2 kommentarer:

Iren sa...

Flott innlegg, Peter!!!
Synes du tar opp en problemstilling som er meget aktuell i hundeverdenen. Skjønner ikke hvorfor det skal være slik:S
Kos deg masse i helga, jeg skal bade hunder for utstillingen på søndag men kjenner at en hjemme helg hadde vært godt det også!!!

Anonym sa...

Bra skrivet, så på kornet rätt!
Ha det gott!