söndag 24 januari 2010

LÄTT SOM EN PLÄTT!

Att ha och ta hand om en kull Cavaliervalpar är ju egentligen inga som helst problem. Ibland undrar jag hur det skulle vara att ha en kull Rottweiler's, Schäfer eller Newfoundlands eller något annat stort. Vet inte om man egentligen behöver fundera så mycket på det. Det måste vara ett jobb som heter duga! Eller hur? *Puh*

En kull Cavalierer i jämförelse måste ju bara vara "Lätt som en plätt", eller hur!

Om jag då nu jämför en kull Cavaliervalpar med en kull Japanese Chin valpar. Så känns nästan skillnaden lika stor som mellan Cavalierer & Newfoundlands, "Lätt som en plätt". Jag tror nästan att jag håller på att bli lite bortskämd.

Cavaliervalpar är faktiskt ganska riviga små saker. De tuggar sönder sina leksaker. De kan vara liv i hagen och de är ibland ganska högljuda. De låter inte tidnings papprena ligga där i alla fall jag la dem. Och de går absolut inte att läsa dom efter en timme eller två. De sjunger i kör på morgonen innan man hinner få ned frukosten. När de är utanför sin hage och springer lösa i köket så hör man verkligen att "valpar är lösa". De är nästan lite klumpiga och man hör deras små "flås" när de rusar omkring. Måste nog säga att det kommer rätt mycket ur en liten Cavaliervalp. Undrar ibland vart allt kommer ifrån. Men givetvis finns det inkomster så finns det utgifter.

Japanese Chin valpar där emot. Struttar omkring så fint i hagen. Tidningarna ligger på plats och är hela. Men sin lilla mun är det inte mycket som kan gå sönder. De säger inget, inte ens på morgonen. De sitter bara där snällt och stilla och tittar på mig medans jag försöker göra Cavaliervalparna nöjda, de väntar snällt på sin tur. När de är ute och springer så märker man nästan inte av dem. De är så lätta att man nästan undrar om de använder golven överhuvudtaget. Att städa efter en japanese är som att plocka skit efter en mus. Kommer ju nästan ingenting, och det som kommer är inte större än en katt skit!

Men, finns alltid ett men. Jag älskar mina Cavalierer och givetvis mina Japaneser. De är olika och de har de all rätt att vara. Underbra raser som jag faktiskt inte förstår att man kan leva utan.

Om det skulle vara något som är negativt med Chinvalpar. Då är det att de "skiter på sig" stup i kvarten. Rätt som det är så får man bada bort den lilla kakan som har fastnat där bak. Det skulle ju inte hända på en Cavalier. De vet hur man skall skita, och de skiter som en hel karl.

Kanske är det bara mina Chinvalpar som är små "skit hundar". Eller så är det bara för att de är "Skit bra" små hundar....

1 kommentar:

Tassintryck sa...

Hi, hi roligt skrivet och intressant att få ta del av småhundarnas värld ;-)... Även "skitsidan" ha ha ha.

Kram från mig & ligan
/maria