Det blev inte så mycket mera inlägg igår om den påbörjade valpningen. "Tina" tog en paus i detta. En lång sådan.... Hur länge skall man vänta? Hur cool skall man vara innan man får panik och ringer veterinären? ja, du....
"Tina" fick sin första valp kl 16:10. Efter att denna lille kille hade anlänt så tyckte nog "Tina" att det räcker med en! Hon lade sig tillrätta och sov, sov & sov.....
Inte förrän kl 00:30 kom kille nummer två. Han bara fulkomligt rann ur henne, så både jag och Erica som var här nästan missade när han kom. Plötsligt så vände sig "Tina" om, och vi trodde att nu kommer den. Men han var ju redan där!
Sedan tog hon paus IGEN. Inte riktigt lika lång. Kl 02:50 kommer en liten tikvalp. Hon kommer inte där hennes bröder kom. Hon kom på altanen på väg in efter en kisspaus. I farten in, rann hon ut som vatten. Tur som var så gick jag bakom och bara fångade upp det lilla knytet på väg in.
Ja, herregud. Har inte sovit en blund. Dags att lägga sig och sova några timmar. Per är nu uppe och får ta över ruliansen, medans jag och "Tina" går in i sovrummet och lägger oss. Precis som om "Tina" inte har sovit?!
Den ena valpningen är inte den andra lik. Men jag litar på mina tjejer, känner jag att något inte står rätt till så skulle jag inte tveka att åka till veterinären för att be om hjälp. Men "Tina" visade tydligt att - Hörre du husse, jag har inte bråttom. Ta det lungt. Precis så här gjorde hennes mamma Ch. Vouges Insomnia när hon födde sina tre pojkar. Vouges Steven, Sonny & Stanley. Då var det 7 timmar mellan varje valp.
Nu skall jag knoppa,
/Tingeling Tingeling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar