Vill bara meddela till alla kära läsare att NU är vardagen tillbaka, inser när jag läser mina "gamla" blogginslag från i helgen att det varit lite väl nostalgiskt, längtande och ett stort uttryck av ensamhet...
Peter och Hanna kom hem igår, jag hämtade dem på Säve flygplats vid 10-tiden. Då hade de varit uppe i 2 dygn och inte sovit många timmar sedan i torsdags. Ändå pratade de i munnen på varandra och fram med mobiltelefonerna och visade filmer och bilder de tagit av "Englandstrippen".
När klockan närmade sig ett, såg jag chansen, att med två personer i huset som INTE sovit på 2 dygn, att få mig en tupplur. Här skulle INGEN protestera mot detta. Sagt och gjort, alla 3 smög sig in i sängen och somnade snabbt som attan... precis när man var påväg att somna, så ringde telefonen. "-Strunta i telefonen, säger Peter, -de kan ringa igen", och så somnade vi...
1 timma senare vaknade jag och gick upp, varken Peter eller Hanna visade några synliga tecken på att ha någon liknande idé, så jag gick upp och kollade datorn. GöstaPetter, Ewa hade mailat att hon var påväg till oss. Så jag rusade upp och började att ge hundarna mat.
Ewa kom på besök, parade sin tik och stannade en stund för att prata lite granna. Även Erica kom på besök, hennes dotter var hos hästen. Något senare så kom Hanna upp och tillslut också Peter, så runt fläkten satt vi alla 5 och rökte och pratade i några timmar. Mysigt, allt är som vanligt... (värst vad jag börjat att gilla "vanligt")
På kvällen mös Hanna, Peter och jag med middag (kyckling och grönsaker) och snackade en bra stund. Sedan blev det sängdags och jag somnade med ett STORT leende på läpparna...
I morse vaknade jag av "Bzz-ljudet" och det störde mig inte alls. Nädå, faktiskt så var det fullt ös, trycket på kaffekokaren, toabesöket och sedan ciggen under fläkten. Var på jobbet för klockan 7 och hade en hektisk förmiddag.
Slutade lite tidigare idag, handlande lite god mat och sedan åkte jag hem. Vädret har inte varit sådär jättemysigt idag, typiskt svenskt skulle en del säga. REGN, REGN och även lite REGN... Nu på kvällen har Peter och Hanna tvättat en massa hundar, vi har ätit lite Thai-mat.
Något som dock har slagit mig när jag i min ensamhet har fått sköta alla hundar och hushållsbestyr är att för mig har detta varit några dagar, som snart gick över till vardagslivet igen.
Peter och jag gör ALLT tillsammans med hundarna, vi planerar, vi åker på utställningar och resor tillsammans, vi tvättar, fönar, plockar bajs i hundgårdarna mm. Ja, vi delar på oron om någon hund mår dåligt, vi gråter tillsammans när någon har dött.
Skulle vilja uttrycka en stor tribut till de som inte är två, fantastiskt att ni "orkar" hålla intresset vid liv. Antar att många kanske är ensamma i en familj med hundintresset och de övriga kanske på sin höjd går ut och går med hundarna ibland.
Men frågor som "vem skall man para med, vilka utställningar skall man åka på mm. mm" det får man göra själv. Att gå upp på natten och sätta sig i bilen, ensam, för att åka till utställning. Hade det varit jag, hade det aldrig blivit några utställningar, om man varit tvungen att gå upp mitt i natten och ingen som "hjälpte" en ut till bilen och iväg. Då hade den varma goa sängen lockat mera...
Så en stor tribut till er alla som själva driver ert hundintresse framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar