fredag 9 december 2016

PUSS PUSS...

Bröderna
Vouges Roiyaru Tsuyagoto & Vouges Roiyaru Koiji

Puss puss... Nu tar jag fredag - Trevlig Helg!! 

VART ÄR VI PÅVÄG??

Ingen har väl missat hetsen som blev när Åhlens använde sig av en liten söt mörkhyad kille som Lucia i sin reklam. När jag såg detta komma på Facebook så låg jag hela kvällen och läste alla hemska kommentarer som rullade in. - Vad är det för fel på folk egentligen?? 



Många av inläggen var så grova att jag tappade hakan. Det är heller inte barn som sitter fega och tycker till. Nä, det är VUXNA människor. Jag kunde ju inte låta bli att klicka mig vidare in på deras sidor och får då se att många av dem också är föräldrar till små gulliga barn. Alltså ärligt vad är det för fel på folk?

Man vill inte att ens egna barn skall bli mobbade, påhoppade eller utstötta i skolan, men man sitter själv och hatar och skriver en massa elaka kommentarer om andras barn. Helt otroligt att vuxna människor beter sig på detta sätt. Vad är det för förebilder egentligen? 

Läste precis ett inlägg som jag också delade på Facebook att en kille på 15 år nu skall vara skolans Lucia. Tycker det är starkt gjort av honom och även av skolan som låter honom kandidera som Lucia och därmed också bli vald. Varför måste vi alla vara lika? Vi är inte lika och det måste bara respekteras.

När jag läste detta inlägg så tänkte jag lite tillbaka på när jag var en sådär 10-11 år och hoppade upp på scenen och mimande till Carola och Främling. Jag minns inte då om föräldrar eller andra i skolan reagerade negativt på detta. Men det var det kanske... Men jag minns det inte så, snarare tvärtom. För jag fick göra om detta nummer året därpå då många önskade en favorit i repris.

Jag själv tänkte nog inte där och då på vad jag egentligen gjorde. Jag tror inte barn gör det, för barn föds inte med hat och fördomar. Det är vi vuxna som sedan formar våra barn och efter att ha sett kommentarerna på Åhlens reklam men den gulliga killen som Lucia så blir jag faktiskt rädd...

- Vad är det för framtid vi vill ha? - Vad vill vi att våra barn skall få för framtid? Det är dags att börja tänka nu och sluta med allt hat och elakheter... nu är det liksom nog.

- Peace, Love & Understanding!! 



onsdag 7 december 2016

ATT ÄGA HANHUND...

Den sista tiden har jag funderat mycket på detta med hanhundar och lite hur det kommer se ut för vår kära ras Cavalier King Charles Spaniel den närmsta tiden.

CH. ROSSBONNY CHEYANNE BRAVE
(GBCH. Cherokee Of Rossbonny at Delhaze - Rossbonny Magic Moments)

Men först vill jag lite förklara hur jag ser på detta att ha hanhundar rent allmänt. Själv har jag alltid haft mina egna hanhundar. Min första hane "Oliver", Ch. Rustik-Stazius skaffade jag -91. En härlig och fin hund men som faktiskt inte riktigt gav det jag ville ha. Så jag placerade om honom ganska tidigt i ett sällskapshem. Min andra hane "George", Ch. Rossbonny Cheyanne Brave kom till mig från England under -92 han var också en väldigt fin hund och gav också mer det jag ville ha. Han ligger bakom det mesta som kommer från mig genom tikarna Ch. Bazetts Creme Caramelle & Ch. Herrgårdscavaljerens Manga. Dessa två hanar har sedan dess följts av flera fina hanar hos oss...

Står här och fönar "Oliver", 
Ch. RUSTIK-STAZIUS
(Ch. Blommedalens Adagio - Hårskars Ninnoska)

Personligen gillar jag hanhundar lite, lite mer än tikar. Speciellt när det kommer till hundutställningar och sånt. Hanar är lite roligare där då de har mer ett jämt temperament och är i större utsträckning i bättre kondition hela året runt.

Detta då tikar löper ca 2 gånger om året vilket lite ställer till både hormoner, temperament och konditionen ibland. De fäller ur och blir lite grinigare än vanligt. Sedan skall de ju också kanske ta hand om små fina valpar vilket gör att de då blir borta från utställningar ett tag. Så med hanar har man alltid något att åka med och tävla mera året runt.

Själv har jag i första hand skaffat mina hanar till mig själv och då till mina tikar. Har liksom aldrig haft i min tanke att de skall bli någon slags allmän egendom. Men ibland blir det lite så då andra också vill ta del av vissa hanar. De vill då låna till sina egna tikar och få lite fina valpar. Men jag har aldrig haft något direkt behov att att mina killar ens skall gå i avel. Men visst är det kul när man får se fina avkommor efter sina hundar och att de också gör det bra både i avel, på utställningar eller som högt älskade sällskapshundar hemma i soffan.

Men att äga hanar är inte alltid lätt och har aldrig varit. Mina tankar inför kommande år är ju att när vi nu 1 januari 2017 får nya regler. Alla uppfödare har ju inte egna hanar så det kommer bli lite tufft de närmsta åren innan vi liksom kommer i fas med det nya programmet. Men när vi väl gör det så kommer det bli bra.

Men första året kommer en del hanar falla bort vilket gör att urvalet av hanar just där och då minskar. Alla hanhundar under 6 år som har haft fler än 5 kullar stoppas ju tillfälligt tills de fyller 6 år. Sedan har vi de som ännu inte fyllt sin kvot med kullar och de hanarna kommer ju ägarna spara på till sina egna tikar. Så väldigt många hanhundar under sex kan vi nog kanske räkna bort ett litet tag. Men allteftersom så fyller de ju sex år och då fylls ju kvoten av lovliga hanhundar på igen....

Sedan har vi de som är idag över 7 med hjärta UA men inte klarat sina intyg vid 8 år. Även här blir ett litet bortfall med den nya regeln, men samma här, allteftersom så fylls det ju på även här. Men nu i början kommer det bli tufft, i alla fall för de som kanske ingen egen hane har. Detta ställer ju mig och många andra som har hanhundar som är lovliga för alla på sin spets. Jag är ganska restriktiv med vilka tikar som jag lånar ut till. Men här kommer då detta eviga dilemma....

Tik ägarna ringer mig, inte jag dem. Alltså det är deras val och inte mitt. Men som hanhunds ägare har man ju också ett asvar att ta och här gäller det att tänka till. - Kan jag stå för denna kombination? 

Mina pojkar idag...

De ställer ganska höga krav och de vill heller kanske inte alltid riktigt förstå mina krav när det kommer till att låna ut dem. Jag tar te.x. 2000 i språng och sedan 2000/levande valp. Inte så konstigt kanske, tror alla tar ungefär lika. Jag sätter på mina parningsavtal att levande valp avgiften skall betalas när valparna uppnår en ålder av 3 veckor. Ganska generöst tycker jag för då är den mest kritiska tiden över. Oftast så vill tik ägarna gärna ha två parningar med en dags mellanrum. Detta är helt ok för mig men det står faktiskt ingenstans att de skall paras en, två och tre gånger på samma löp. Men man ställer givetvis upp och ibland händer det att tik ägarna ringer och vill ha en extra parning då tiken fortfarande är villig. Detta med 2000 i spång avgift är alltså ingen handpenning på kommande valpar. Det är en "serviceavgift" jag tar för att jag tar av min tid och att ha min hane redo enligt alla de regler som finns och att han är i kondition för sitt "jobb".

Många tik ägare betalar kanske inte heller sina valpar när de är på dagen 3 veckor. Även här helt ok med mig. Jag vet att det är svårt att få ihop det ekonomiskt när det kommer till hundar. Så en eller två veckor hit eller dit spelar för mig ingen roll. Men problemet uppstår när valparna hinner bli typ 6-7 veckor och man skall till veterinären och besiktiga valpar utan stamtavlor. Här blir det då stress vilket överförs på mig som hanhunds ägare att snabbt i sista sekund få in papprerna till Svenska Kennelklubben så att valpar kan besiktigas och sedan levereras.

Jag kryssar också sedan i NEJ på båda alternativen i parningsavtalet. Alltså nej till fri omparning om tiken går tom och nej till återbetalning om någon valp tråkigt nog skulle gå bort efter 3 veckors ålder. Förstår om detta svart på vitt låter hårt men jag skall försöka förklara.

Återigen är det tik ägaren som hör av sig till mig och inte tvärtom. De gör alltså ett val av hanhund. Min hane hoppar då på gör sitt jobb och jag då också mitt. Mer från mitt håll kan inte jag göra. Det är upp till tik ägaren att komma till mig och min hane på rätt dag. Jag som hanhundägare kan inte veta när tiken skall paras. Så går det tomt... vems är då felet? Oftast i detta fall så är det hanhundens fel, lite konstigt är det allt. Men det är så himla lätt att slänga till med att hanen är 9 år och säkert steril. Återigen, valet av hane var från början inte mitt.

När man lånar ut sina hanar så utsätter man honom också för en stor risk. En risk för att bli smittad av någon sorts sjukdom, virus eller bakterie som kanske till och med gör hanhunden steril. Har faktiskt hänt mig på en av mina engelska importer för några år sedan. Man utsätter sig också för andra smittor som kennelhosta, ohyra mm. Sedan har alla kennlar sin bakterieflora, en flora som de själva är immuna mot men tiken kanske kommer med en annan bakterieflora som mina hundar inte är vana vid. Ingen farlig bakterie, men som ändå kan ge en reaktion som i sin tur gör att mina hundar blir sjuka några dagar, typ lite magsjuka. Lite läskigt, speciellt om man har små nyfödda valpar i huset. De är känsliga och torkar ut snabbt vid te.x. diarré.

Sedan när man har flera hanar och en hane får para gör ju honom väldigt stolt och mallig. Det blir då lätt lite oro i flocken och kanske lite gruff pojkarna emellan. Nu är mina snälla mot varandra men visst tuppar de sig lite och springer runt på tånaglarna som om de vore störst, bäst och vackrast!!

Så allt är faktiskt inte helt smärtfritt och blir det sedan valpar och det visar sig att någon av dessa bär eller har någon sjukdom eller defekt så är det givetvis hanhunden som hängs ut som problemet i kombinationen. Tikarna och tikägarna slipper oftast lindrigt undan i dessa lägen. Vill liksom bara förklara att det är ett stort jobb och ansvar som ligger bakom att ha en hanhund i avel. Själv skall min hane också borstas, badas, matas, meriteras, försäkras, vaccineras, hälsoundersökas mm vilket inte är gratis men vilket man självklart gör om man har hanar i avel. Vissa tikägare kräver också mer hälsoundersökningar på hanarna än vad de gjort på sina egna tikar - Mycket märkligt!! 

Att andra håller hanar åt kennlar som bara har tikar skall ses som en tillgång och inte som att man skall ha rätten till dem när man vill och till vilken kostnad eller villkor man vill. Att ha hanar medför faktiskt en massa jobb. Hanar är liksom hanar och kanske är det därför många kennlar väljer att bara ha tikar hemma. Säger ju sig själv att det är lättast så, eller hur...?

Jag vet inte riktigt hur det kommer se ut i praktiken nästa år. Men jag hoppas att det går bra och att det inte uppstår några större problem eller hinder. Att vi tillsammans kan sammarbeta och föra rasen in i framtiden på allra bästa sätt.  Men jag har själv stött på lite vad som komma skall. Detta då jag frågade på en hane som är under 6 år och fick då till en början ett ja. Men man ändrade sig senare och jag har nu fått mitt första NEJ någonsin till att låna en annan hane som inte är mina egna. Detta då hanhundägaren själv givetvis vill ha de kullar hanen nu får ha fram tills han fyller sex år. Jag har full förståelse för detta så att få ett nej i detta läget känns ändå helt ok faktiskt. Jag hade nog gjort precis samma. För vem vet hur framtiden ser ut...

Men tyvärr så har jag i efterhand nu fått höra att så inte riktigt var fallet. Finns tydligen en annan anledning till att jag fick NEJ. Man skyller då givetvis på det nya hälsoprogrammet och kommer då på ett snällare sätt undan med ett nej. Detta känns givetvis väldigt tråkigt, men det är ingen ide att gråta över spilld mjölk. Finns fler fina och bra alternativ att använda. Men den nya anledningen till att jag fick NEJ tar jag faktiskt väldigt personligt då jag nu fått höra att hanen ifråga erbjuds till andra tikar i Sverige. - Hum... 

Ja ja... att behöva säga nej till någon är verkligen inte lätt. Man känner sig alltid elak och som om man typ är bättre än alla andra. För indirekt säger man ju att tiken inte skall gå i avel, i alla fall inte med någon av mina. Man vill liksom inte vara dum och man vill heller inte hamna i konflikt. Men man måste gå på sin magkänsla och göra det som känns bäst för en själv. Man måste kunna stå för kombinationen och gör man inte det så är det bäst och ärligast att förklara varför man säger nej. Själv hatar jag att säga nej och önskar att jag bara kunde säga jaaaa till alla. Men nu är det liv vi jobbar med och med det följer ett ansvar, ett stort ansvar. Ibland känner jag inte för att ta ansvar och då är det hur tufft det än är bättre att bara säga - nej.

Så det kommer inte bli lätt och det är inte lätt att ha hanar i avel. Vill liksom förklara lite hur jag gör och hur jag ser på detta med hanar. Vet inte om man kanske får lägga upp allt på ett annat sätt framöver, tänker då på höjd parningsavgift mm. För jag har redan hört att priset på Cavaliervalpar troligtvis kommer stiga...

- Kanske skulle jag göra som många andra, bara ha tikar hemma i framtiden!!! 😜

SÅNT ÄR LIVET



måndag 5 december 2016

FÖRSTA BADET

VOUGES ROIYARU TSUYAGOTO
(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Zama

Idag har de små Jappisarna fått sina första bad. Kaxiga som attan stod de bara där och njöt av strålarna från duschen. Nu är de fluffiga och fina alla tre. Kanske skulle jag nu försöka få till lite "riktiga" kort på dem. Svårt då de inte är stilla en sekund, men jag skall göra ett försök...   😜

torsdag 1 december 2016

SELFIE


Jag och lilla Molly passade på att ta en selfie idag när mamma Johanna körde morbror Jens och hans Kristin till flygplatsen då de skall iväg och mysa i Paris. Alldeles rosig om kinderna var hon när hon kom och vi har dansat, gosar, sjungit, tittat på tecknat, ätit yoghurt mm....